Tyskland

5 dagar låg vi i Bremerhaven. Under dom dagarna hann jag gå iland ett antal gånger. Det var kallt och blåsigt men fortfarande ingen snö. Julmarknaden var en sprudlande massa av glywaein, tomtar, karuseller, underliga friterade degkuddar som inte smakade annat än deg och kuddar, kanderade äpplen, barn som åkte skridskor, öl i alldeles för stora sejdlar, en konstgjord pulkabacke, korvar, korvar, salami, styckade djur, stressade mammor, blinkande ljus, blinkande tomteluvor och två förvirrade sjömän. Vi som hade varit i en och en halv månad till sjöss och högst sett 20 personer samtidigt blev som alldeles paralyserade av folkmassan. Dessutom pratar alla i Tyskland tyska, inte engelska. Ja vi lyckades tillslut hitta en oas i den mycket tjusiga gallerian “Mediteranno”. Där hade de inomhus byggt upp en italiensk gata med snobbiga klädbutiker, dyra tobaksaffärer och alldeles för fina restauranger. Dit verkade inte pöbeln hitta så där fann vi lugn. På en liten pizzeria åt vi pizza och det var gott förstås. Självklart var dom för fina på den restaurangen för att baka runda pizzor. Deras var ovala. För den finessen och lugnet fick vi säkert betala 15 euro extra men det var det värt.

Senare på kvällen gick vi till en filippinsk sjömanspub som låg mitt i “red light district”. Den kändes genuin och det var många roliga sjömän att titta på och prata med. Dessutom var det gratis mat och gratis skjuts tillbaka till fartyget om man ville(tillbaka alltså). Arnold lyckades på någon vänster byta sin favorittröja med en full norrman som jobbade på “Hurtigrutten”, det sved när han upptäckte det dagen efter.

Arnold i baren (mannen till vänster)

Zeebrügge, Belgien, SNÖ!

Southamton

Så kom vi tillbaka till England. I Southamton fick vi chansen att gå iland igen och den chansen tog vi. (Jag och Oskar, den andra praktikanten ombord) Southamtons hamn är bland annat känd för att Titanic seglade ut därifrån. Orginalterminalen finns kvar.  Annars tog vi det bara lugnt och spatserade runt på gatorna i staden och skickade kort till våra nära och kära. Dessutom gjorde vi lite inköp från en mataffär för att bunkra inför resan på Atlanten (salt och vinäger chips?!).

Titanics terminal i Southamptons hamn

Atlanten

Atlanten var till en början precis som jag hade sett föreställt mig. Kallt, blåsigt, mörkblått hav och skum i toppen på vågorna. Så som man ser framför sig när någon säger “havet”. Det var ganska jobbigt tyckte jag. Mörkt och kallt och man började längta hem lite. Sen efter två, tre dagar med kurs mot Azorerna var det plötsligt varmt, ljust och ganska lugnt på havet. Ungefär då blev det jul. Svensk sommar och då skulle vi försöka skapa någon slags julstämning. Tillslut blev det ganska trevligt. Vi fick upp en plastgran, nån porslinstomte som hade gått sönder i en storm och sedan blivit ihopklistrad igen och julbord. Dagen innan julafton och på julafton fick jag jobba i byssan (köket). Jag hjälpte till att laga massor av julmat. Väldigt mycket julmat. Det hade räckt i ett år till mig all maten. På själva julafton var det ganska uppsluppen stämning hos besättningen. Alla hade tankarna hemma hos sin familj och ingen ville ju egentligen vara där just då så det blev lite konstigt. Vi åt maten i tystnad och sen spelade vi lite dart och drack lite glögg. Sen gick de flesta till sin hytt eller satt i telefon med sina älskade. Jag kollade på film hela kvällen. På juldagen var det bättre stämning. Vi hade riktigt kul. Spelade olika spel, åt gott och såg på film tillsammans.

Kapten Egon och äggen som jag halverat och dekorerat

Andrestyrman Henrik och julbordet

Nu befinner vi oss i Karibien någonstans. Det är riktigt varmt! 28 grader i skuggan, sol, nästan inga vågor och en svag behaglig bris. Perfekt väder skulle vissa säga. Och vilka kvällar sen! Oj, de är faktiskt russinen i lussekatten. Så i dagarna har vi haft BBQ på kvällarna och svettats på dagarna. Jag har mest varit sysselsatt med att knacka rost, måla och underhålla olika saker ombord. Snart kommer vi till Manzanillo och Panamakanalen. Då händer det förhoppningsvis lite mer och finns lite fler saker att fotografera.  Sen är det nyår och USA och sen åker jag hem i Tacoma.

God Jul från din sjöman till sjöss!

Jag överlevde stormen. Ingen panik. Visst det blåste mycket och visst det gungade mycket men inte mer än att kadetten troget stod utkik medan lockarna piskade huden. Det blev inga 12 meters vågor. Däremot kom det väl upp i 6-8 meter. En natt vaknade jag av att fåtöljen flög genom hytten och smällde in i dörren. En annan natt vakade jag av att allt på skrivbordet slog i däcket och likaså böckerna vid sängen. Det tär på alla när det går höga vågor. Eftersom huvudet konstant försöker hålla balansen så blir man trött efter ett par dagar. Dessutom är det ganska svårt att sova när man inte kan ligga still i sängen. Antingen rullar man åt sidan eller så åker huvudet upp och ner. Dessutom regnade det såklart så fort vi kom till England.

England

Det var tärda sjömän som stapplade iland i det dimmiga, fuktiga och kalla Bristol. Jag och maskinkadetten fick ledigt över helgen så vi tog förstås första taxi in till staden. Det första vi gjorde var att leta reda på någonstans att sova. Vi hamnade på “Backpacker inn” i en gränd i centrala Bristol. Vi fick betala 15 pund per säng. Efter att vi pustat ut lite så gick vi och kollade utbudet i stadens butiker. En skjorta och tre par strumpor senare gick vi till en lokal restaurang och försökte få något att äta. Det gick inte. Det var bollspel på gång mellan två Engelska lag så kocken hade tagit ledigt. Till slut lyckades vi i alla fall få något att äta och dricka. Chauffören i svarttaxin från hamnen hade tipsat om en pub som hette “Old Duke” så sedan letade vi upp den. Det var en jazzpub invid en kanal med levande band. Efter en öl, en Bourbon och några låtar gick vi vidare till någon annan pub och slutade gjorde vi på baren i vandrarhemmets mörka källare.

Dagen därpå längtade vi förstås tillbaka till ett skepp så vi besökte världens äldsta ångfartyg som ligger i Bristol. “S/S Great Britain” är invigdt 1843 och är numer ett museum. På vägen dit kl 11 på morgonen blev vi uppehållna av ca 300 springande tomtar i full mundering. Det är tydligen någon tradition där att anordna ett tomtelopp mitt inne i staden 2a advent. Det kändes ganska skönt att åka tillbaka till säkerheten på fartyget sedan.

S/S Great Britain

Nu är vi i Tyskland. Närmare bestämt Bremerhaven. Här ska vi ligga i fem dagar och förbereda oss inför den kommande törnen över Atlanten och Stilla Havet. Det skulle inte förvåna mig om jag får möjlighet att gå iland även här. Längre norrut än så här kommer jag inte. Nu går vi snart söderöver mot varmare länder.

Härom dagen läste jag en svensk tidning. Det verkar som att det inte hänt så mycket. Någon politiker som ska dansa i teve, poeter som vägrar skriva dikter om det kommande kungliga brudpar och sjuka som inte får några pengar efter nyår.

//Auf vider seen, från din kadett i världen

Nu börjar det hända saker. Det har redan blåst upp till 14 sekundmeter och det ökar konstant. Styrmännen börjar prata om 12 meter höga vågor och jag och matroserna har fått gå runt och binda fast alla lösa saker. Vi kommer gå igenom gibraltar och ut i biscayabukten. Där kommer det förmodligen blåsa på rätt ordentligt. Men det ska bli kul med lite äventyr. Medelhavet var väldigt lugnt.

Idag var jag iland för första gången på den här resan. Jag, Kapten Egon och Kocken Leffe åkte in till den lilla staden Sagunto i Spanjen. Det var ganska dött. Jag hade en lista med saker jag skulle köpa men hittade inte något. Kapten Egon bjöd på espresso, tapas och San Miguel och vi hade trevligt må jag säga. Det var skönt att få trampa lite jord.

Min hytt

Ja så det här är min lilla hytt. En säng ca 105 bred, soffa, soffbord, fåtölj, skrivbord, kylskåp, toalett med dusch och garderob. Jag trivs alldeles utmärkt.  

Överstyrman Niklas

Detta är överstyrman Niklas som också är min handledare på denna resa. Ca 210 lång skulle jag tippa, väldigt snäll och omtänksam. Lyssnar på Ulf Lundell, Ulf Lundell, Ulf Lundell och lite Bob Dylan.

Ha det fint till nästa gång och låt oss hoppas att jag har berättelser om stormar, orkaner och vilda japaner.

// Din kadett i världen

Så har vi lämnat Grekland och Pireus bakom oss. Den senaste veckan har vi hunnit med Alexandria i Egypten, Beírut i Libanon och Pireus i Grekland. Tyvärr hann jag inte gå iland i någon av städerna. Det har varit mycket att göra och väldigt korta stopp. Jag har börjat gå “8-12 vakten” vilket innebär att jag jobbar 8 till 12 och 20-24 varje dag. Problemet är att när vi anländer en hamn så måste alla upp och jobba. Oftast är vi framme runt 6 men ibland har jag fått gå upp 1 eller 4 på natten. Så man får sova när man har tid och det är lite tröttsamt med så upphackad dygnsrytm. Utmattad som jag är ska det bli skönt med ett par dagars redig sömn innan vi kommer till Italien på torsdag.

Rutten som jag beskrev i ett tidigare inlägg via Sydafrika och Australien är inställd. Istället blir det via Panamakanalen, USAs västkust och Kanada till Japan. Det är inte så dumt det heller. Lite kallare och vildare vatten men inte mig emot. Lite äventyr ska man ju ha. Roligt är också att det blir en jordenruntsegling för min del.

Om en månad är det julafton. Vi i kommer förmodligen befinna oss mitt i Nordatlanten då. Om ett par veckor ska vi julhandla i Bremerhaven i Tyskland. Pepparkakor och grönmögelost för hela slanten.

Lite bilder från Alexandria:

 

Alexandrias hamn

Matroser i Alexandria

Den stolta polisen med rosa hjälmen

Kranförare

Arabisk natt

Jag återkommer med bilder från inredningen och svar på era frågor till kapten Egon. Det är kul att så många läser. Nu är vi över 400 visningar. Överraskande och lite skrämmande men roligt.  

Må så gott. //din kadett i världen

 

 

Singapore

En bra bild av Singapore. Ett enda stort byggprojekt.

Hamnen i Singapore 6 am

Påväg att åka ut till fartyget med taxibåt.

Suezkanalen

Fören på båten i Suezkanalen. Ungefär såhär ser det ut från bryggan där jag står och styr. Jag handstyrde halva tiden i kanalen.

Man som somnat (i suezkanalen)

 Suezkanalen är inte tillräckligt bred för att två fartyg ska kunna mötas. Fiskebåtar finns det dock gott om. De är inte rädda för fartygen.

Suezkanalen

 10 timmar tar det att åka igenom Suezkanalen. Denna är tagen precis efter.

Jag återkommer med svar från “Kapten Egon” om någon dag. Nu är vi påväg till Alexandria i Egypten. Det är första hamnen på min resa.

På återseende.

//din kadett i världen

Solnedgången i Gulf of Aden, Arabiska Havet, är något du bör uppleva innan du tar ner skylten, halar flaggan, trillar av pinn, kolar eller går vidare till Nirvana eller Nangijala.

 

Gulf of Aden, Bab el-Mandeb är flaskhalsen upp till vänster

 

 

Spegelblankt hav, kursen mot Bab El-Mandeb (tårarnas port, mynningen in i Röda Havet). En pilgrimsfalk flyger i cirklar i luften ovanför. Flygfisk leker i vattenytan. Vattnet är turkosblått och 2500 meter djupt. Himlen är aprikosfärgad och solen är röd. Några smala strimmor av moln. 27 grader i luften. 29 grader i vattnet. En och annan fiskebåt. En svag kvällsbris som svalkar din solvarma hud och smeker ditt saltstänkta hår. En kopp svart, nybryggt, arabiskt kaffe i handen och matrosen som går kvällsrunda visslar lite förnöjt i bakgrunden.

Det enda som saknas är någon att dela stunden med.

Fredag den 13e har det varit en lugn dag utan några larm om piratverksamhet i det område vi rör oss. Vädret är fortfarande magnifikt. Jag har nästan inget att klaga på. Men, som vi vet så finns det alltid ett men. Jag har blivit förkyld. Inget allvarligt, snuva, nys och lite huvudvärk förgyllde min dag idag. Imorgon passerar vi ”tårarnas port” Bab el-Mandeb. Det är ett smalt sund in i Röda havet. Det blir lite spännande. Många fartyg och hetsiga araber är utlovat.

Idag fick jag öva på att styra båten för första gången! Det är grejer det. Manövrera en tusentals ton tung maskin med en liten, liten ratt. Men det finns en ratt i alla fall! Det trodde jag inte när jag mönstrade på.

Bob Marley, här 19 år, soundtracket på fartyget just nu.

 

Wailin' Wailers

 

 

//Din kadett i världen

De närmaste tre dagarna kommer allt här ombord handla om pirater. Vi kommer passera genom det pirattätaste området i världen. Arabiska havet. Så fort vi kommit in i Röda havet så är faran över men innan dess är det full piratberedskap som gäller. Dubbel vakt dygnet runt. Alla dörrar låsta. Nio brandslangar sprutandes. Alla gardiner fördragna. Inga mannar på däck i onödan. Värmekamera på taket. Övervakningskameror i hela båten. Ja ni förstår. Men det är inte så illa. Det är kul att gå vakt. Speja på småbåtar och havet i nio timmar. De senaste dagarna har jag vaskat däcken och skotten i båten. Det är inte lika kul.

Problemet med pirater är att de är svåra att upptäcka. Det är inte bara att kolla efter en Jolly Roger flagga och sedan fly med benen på ryggen. Om det ändå vore så enkelt. Det finns massor med fiskebåtar i det här området och piraterna är så pass smarta att de väljer en båt som ser precis ut som alla fiskebåtarna. Vad vi istället får kolla efter är ”skumt beteende”. En båt som ser ut att vara på väg mot oss och kanske förhoppningsvis har lite vapen synliga.

Klicka på bilden för att få reda på mer om "Jolly"

Annars så kom jag på att jag glömde att berätta i förra inlägget var båten egentligen är på väg. Det kan ju faktiskt vara intressant för vissa att veta. Ja, just nu har vi ju kurs mot Röda havet. Där kommer det förmodligen bli varmt. Jättevarmt. Första hamnen vi stannar i är Alexandria i Egypten. Sen kommer vi åka runt i medelhavet och kasta av Toyotas överallt. Beirut, Pireus, Livorno och Sagunto. Sen blir det kallt. Då åker vi upp till Bristol, Bremerhaven, Le Havre och Southhampton. Efter det kommer vi förmodligen cruisa ner till Sydafrika (Varmt på vägen dit) och lägga till i några hamnar där. Nästa stopp efter det är Australien (Varmt). Och sist men inte minst kommer vi tillbaka till Japan (Kallt). Sen är frågan hur länge jag hinner vara kvar innan skolan kallar men Sydafrika är hyfsat säkert. Sen får vi se.

Så kära läsare, har jag funderat ut en rolig liten avdelning i denna sjömansblogg. Efter som du förmodligen inte är så bildad vad gäller havet och skepp och sjömän så tänkte jag ha en frågespalt. FRÅGA KAPTEN EGON, heter den. Du ställer frågor i kommentar-spalten och kapten Egon besvarar dom.

Exempel: Fråga: Varför har inte matroserna sådana där tjusiga sjömanskläder längre?

Kapten Egon besvarar: För att befolkningen i vissa länder skulle utgå ifrån att de hade en avvikande sexuell läggning.

Det vore väldigt kul om du vågade ställa de där innersta frågorna som du gått och gruvat på i åratal men inte haft någon att vända dig till!

Inte Egon men väl kapten!

Det är fortfarande väldigt tråkigt att jag inte kan visa alla fina bilder men håll till godo.

/Din kadett i världen

Det har åkt många fartyg genom Malackasundet sen sist jag uppdaterade er om vad som hänt på min resa. Jag fick inte åka till Japan, kaptenen ville ha mig i Singapore istället. Detta lilla land i södra änden av Malaysia är i princip en enda stor stad. Det mest uppseendeväckande med Singapore är att man inte får ta tuggummin eller porr genom tullen. Då kan man hamna i kurren om man har otur. Jag fick spendera en natt på hotell i staden tillsammans med kapten, överstyrman, matros och maskinpraktikant. Det var fint och rent överallt. Värmen och luftfuktigheten var avsevärt mycket högre än i Sverige. Vi fick välja mellan att äta Italienskt eller på Texas Steakhouse. Sjömän som vi var valde vi såklart den senare av dessa. Jag åt fisk. Klockan 5.30 blev vi väckta för att åka speedboat ut till fartyget. Jetlagade och svettiga stapplade vi ut till den väntande minibussen som i en rasande fart tog oss till hamnen.

Väl ombord på fartyget så fick jag en hytt och resten av dagen spenderade jag tillsammans med matroserna. På kvällen var jag så trött att jag inte ens orkade kolla på ”Shaolin Drunken Monk” utan somnade kl 19 (lokal tid, (Sverige +7)).  Dagen därpå fick jag min första alldeles egna arbetsuppgift: Skura poolen. Detta innebar att jag fick stå i en tom pool i några timmar i fullt solsken och skrubba.  Kapten Egon ville bada.

På kvällen hade kaptenen ett möte med hela besättningen angående pirater. Rederiet erbjuder fyra brittiska soldater om besättningen vill ha det. Dock finns en liten nackdel. Kalaset kostar 800 000 kr. Kaptenen tyckte inte att de behövdes så på måndag ska vi börja öva inför en piratattack. Vi kommer sätta upp brandslangar på alla ställen de skulle kunna klättra upp och sätta upp en värmekamera så vi kan se piraterna långt i förväg. Dessutom ska vi hålla alla dörrar låsta. Som morot får alla ett extra risktillägg på lönen, 1500 kr tror jag det var. Jag har börjat boxa på sandsäcken i gymmet utifall det skulle behövas.

Nu har vi kommit ut på lite vildare vatten. Båten rullar konstant men inte så mycket. När jag går i korridorerna och i trapporna så känner jag mig lite berusad. Allt svajar och jag har lite dålig balans.

Elektrikern berättade att man kunde få se delfiner i det här området så nu går jag och tittar över relingen lite då och då och hoppas. Jag såg ett stim flygfisk idag. Otroligt häftiga djur! Bör upplevas live. De kan flyga säkert 70 meter och är riktigt vackra att se på.

Jag är ledsen men just nu går det inte att lägga upp bilder på grund av dåligt internet. Förhoppningsvis blir det bättre när vi närmar oss Europa.

//Din kadett i världen

Vad roligt! En alldeles ny blogg! Fast jag skulle vilja överge det ordet “blogg”. Varje gång  jag skriver det så blir det rött under. För det andra är det inte särskilt beskrivande, en blogg kan vara vad som helst, nästan. Så i stället skulle jag vilja införa ordet dagbok istället. Enligt Svenska Akademiens Ordlista så betyder dagbok: “bok (l. häfte) af oskrifna blad afsedd (af sedt) för l. använd (användt) till upptecknande efger hand af det som sker för hvarje dag.”. Det är en bättre beskrivning av denna sidas ändamål. Ett enda stort oskrivet blad som jag ska fylla med spännande rövarhistorier om mina äventyr. Nu kan ni sätta på den här låten och sedan läsa vidare..

Nu är det dags för mig att börja packa inför det första stora äventyret. På söndag reser jag upp till Stockholm och då gäller det att allt är färdigt. Planerad påmönstring är på fartyget M/V MIGNON i JAPAN den 26 Oktober. Japan, det känns inte som att det landet existerar. Jag har sett det på film och hört om samurajerna och deras high-tech toaletter men mer är det inte. Jag kan ingenting om Japan när det kommer till kritan. Oftast blandar jag ihop det med Kina vilket kanske inte är så rättvist. Men de blandar ju ihop Sverige och Schweiz så de får skylla sig själva. I vilket fall så kanske det blir ändring på det nu. Jag kommer rapportera till alla er som inte har varit där, exakt hur det är i verkligheten.

Fartyget jag ska jobba på, M/V MIGON

Jag kommer också fotografera allt som är värt att se i världen med min fenomenala kamera. Sedan lägger jag upp godbitarna här, så ni behöver egentligen inte resa längre. Då och då med jämna mellanrum kommer jag lägga upp en film som bonus på tårtan. Visserligen filmat med min inbyggda, skröpliga  datorkamera, men ändå. Det kan ju vara kul att se lite rörliga bilder med mig och fartyg och roliga anekdoter från fjärran länder.

Hoppas du kommer ha en intressant, spännande och rolig stund när du läser mina inlägg och kollar på mina bilder. Annars får du väl klaga så ska jag försöka hitta på roligare inlägg.

/din kadett i världen, Anton.